Idag är jag feberfri på riktigt! Igår trodde jag att jag var det, men sen kom febern smygandes tillbaka. Men idag är jag och tänker förbi helt feberfri.
Jag är helt matt i kroppen. Har legat i sängen och inte gått upp i flera dagar, har knappt ätit för att jag inte orkat laga mat.
Men det ska jag se till att ta igen. En scone står i ugnen, tevatten håller på att värmas. Nu ska jag ta mig tillbaka till verkligheten.

 

Jag har vart jätteförkyld med feber. Varför jag blev sjuk är helt enkelt så att the Hobbit hade biopremiär.

"WTF?!" kanske ni undrar då, jag ska berätta detta för er mina kära vänner.
Jag kallar det för Sagan om ringen-sjukan.

Såhär är det; en sen kväll i december 2003 hade jag en biljett till midnattsvisningen av Sagan om konungens återkomst, jag hade köpt den av en bekant som hade tältat på medis inför biljettsläppet.
Glad var jag och hade börjat se första filmen kvällen innan (ja, jag köpte biljett till den 3dje filmen utan att ha sett någon av filmerna innan). Samma morgon som bion skulle vara så vaknade jag upp med feber. Inte lite feber heller.
Jag svor för mig själv, sålde biljetten vidare, satt hemma hela kvällen och såg andra filmen, samt svor lite till.

Nu när the Hobbit hade premiär var det en självklarhet för mig att köpa biljetter till midnattsvisningen, jag menar, hur många gånger har jag inte sett triologon? Och hur länge har jag inte väntat på detta?
Men, vad händer dagen då det äntligen är dags? Jo, jag blir sjuk, såklart! Denna gången fick jag inte lika hög feber och kunde gå och se filmen ändå.
Men, jag kan inte låta bli att undra, ligger det en förbannelse över mig och vad som helst Sagan om ringen-relaterat på bio?
Om detta händer även under nästa del av the Hobbit kommer jag utan tvekan gå och gräva ner mig, eller något annat i protest mot denna sjukdom/förbannelse.

 

 

Jag brukar hålla mina åsikter utanför bloggen, men nu är jag riktigt arg!
Jag läste på aftonbladet (länk) att de ska klippa bort den svarta (och rosa, samt nån man i skägg) dockan från Kalle Ankas jul. Scenen med dockorna är förövrigt en stor favorit bland många.
På riktigt?! Jag har alltid älskat julen, allt med julen. Men just i år känns det som att julen är på väg att försvinna. Allt man gillat förbjuds nu.

Man får inte äta pepparkakor, man får inte se Kalle som det brukar vara. Snart får man väl inte äta lussebullar heller, de är ju gula. Varför ens fira julen då?

 

Jag tycker att hela grejen verkligen har blivit så löjlig. Hur kan någon ta illa upp för att pepparkakor är bruna?
Alla bakelser och kakor har färger, precis som allt annat här i världen.
Ska "vita" ta illa upp så fort någon äter en gräddtårta? Eller en ljus kaka? Eller ska asiater ta illa upp så fort någon nämner saffran eller curry?

Varför förbjuda vissa saker för att de är rasistiska? Hur kan en kaka vara rasistisk? Jag menar, come on..
Hur kan det hjälpa att inte äta pepparkakor? I så fall har det väl motsatt effekt, de som gillar pepparkakor men inte får äta det blir väl bara mer arga på dem som tar illa upp?

Nästan så man hoppas att världen går under den 21a december ändå. What's the point med att fortsätta såhär? Det har redan gått överstyr. Det är är ju inte klokt!

 

 

För en vecka sedan förlovade sig en av mina närmsta vänner. Jag blev hur glad som helst för henne, för hon har verkligen hittat en jättebra kille och de är så fina tillsammans.

I tisdags såg jag att jag hade ett missat telefonsamtal från henne, jag ringde givetvis upp på en gång och fick då frågan om jag vill vara hennes tärna. Fanns ingen tvekan över huvud taget, det är klart att jag vill vara det.

Just nu pågår bröllopsplanering för fullt i en hemlig grupp på Facebook. Vi har i princip valt våra tärn-klänningar och håller nu på att prata om brudens skor.

Dock förväntas jag hålla tal på bröllopsmiddagen (PANIK!). Vad ska jag prata om? Vad ska jag inte prata om? Shit pommes, så stressad. Jag har inte alls lite press på mig, haha. Nä, men det kommer att gå bra, tänkte dra till med något roligt, det brukar ju alltid uppskattas :D.

Jag menar, vi har vart nära vänner i 8 år, vi har skrattat, bråkat, slagits, äventyrat, gråtit och bott tillsammans. Vi var vart med om många av varandras "första". Vi har suttit och fikat i timmar och pratat om allt och inget. Hon har övertalat mig till att pierca mig. Vi har hjälpt varandra genom breakups. Vi har vart på många äventyr, en gång i Jordbro. Vi har åkt bil i en bur i Karlstad.

Det finns ingen som hon och hon är världens underbaraste människa. Är så himla glad att jag har henne och att jag har fått den stora äran att vara tärna på hennes bröllop.
Självklart kommer hon även vara tärna på mitt, finns inget annat. Det har vart givet, seda flera år tillbaka.